Falbygdens Osteria – En berättelse om tre sekler, en familj och en ostdröm

Historien om Falbygdens Ost tar sin början i mitten av 1800-talet när Johan August Johansson, föddes 1849. Hans liv startade i all enkelhet – som son till soldaten Steen och en mamma som gick bort när Johan August bara var nio år gammal. Trots en tung och fattig uppväxt i en stor syskonskara där bara en bror överlevde, var det Johan August som med tiden kom att lägga grunden till det som idag är en av Sveriges mest älskade osttraditioner.

Intresset som blev grunden till den långa osttraditionen väcktes så smått när Johan Augusts pappa träffade en soldatänka med ett liten gård i Borgunda. På gården fanns ett litet mejeri som där och då väckte Johan Augusts nyfikenhet. Nyfikenheten blev ett intresse och till ett fantastiskt driv – ett driv som tycks genomsyra samtliga generationer ostföretagare från och med då. Han började lära sig yrket och byggde ett eget mejeri – mittemot, på andra sidan vägen. Där byggdes också Tomtebo, en sagolikt litet hus med tinnar och torn. Tomtebo hittar du numera på bild på flera ställen i butiken, bland annat på tepåsarna!

Tomtebo, ett sagolikt litet hus med tinnar och torn. Här läggs grunden till vår osthistoria. Tomtebo hittar du på flera ställen i får butik på Falbygdens Osteria, bland annat på våra goda teer.

1878

Ett viktigt årtal (som under en period även var namnet på en god ost) är 1878, då Johan August registrerade sitt företag. Mejeriverksamheten var igång långt innan dess, men året symbolierar starten för familjens långa ostföretagande som nu sträcker sig mellan tre (!) århundraden. Det var ett hårt jobb att driva mejeriet själv. Till sin hjälp anställde Johan August så småningom statarflickan Johanna, en riktig slitvarg som omedelbart gjorde stor skillnad på gården och mejeriet. Hon arbetade hårt med allt som gården och mejeriet krävde och bar vassle till grisarna. Vassle är en restprodukt från osttillverkaningen så på den tiden fanns det grisar på i stort sett alla små mejerier runt om i landet, just av den anledningen. Johan August och Johanna fattade snart tycke för varandra, och 1879 föddes deras dotter Edla.

Krigsåren på 40-talet. Morfar Folke, mjölkabilen med gengasaggregat. Gengas är starkt förknippad med krigsåren 1939-1945 då praktiskt taget alla i drift varande fordon drevs med träkol eller ved. Redan vid årsskiftet 1939-1940 hade 1 500 aggregat producerats och vid krigsslutet fanns 75 000 gengasdrivna fordon i landet.

Mejeriet växer – från Borgunda till Karleby

Undan för undan växte mejeriverksamheten och Johan Augusti blev känd och uppskattad som en driftig, snäll och omtänksam arbetsgivare.

I området kring Falbygden fanns under 1800-talet många små mejerier och ett av dem, mejeriet på Skräddaregården i Stenstorp, ägdes av Gustaf Dalén (ja, den Gustaf Dalén – uppfinnaren). Han hade dock så smått börjat tröttnat på mejeribranschen och när Johan August och Johanna 1892 fick frågan om att ta över Daléns kunder och avtal med bönderna i trakten, blev det startskottet till att mejeriet i Borgunda snart blev det största mejeriet i Skaraborg vid den tiden!

Osttillverkningen fortsatte med åren och Johans och Johannas dotter Edla, som vuxit upp med mejeriet, visade sig vara precis lika företagsam och skicklig som sina föräldrar. När det var dags för generationsskifte drev hon, tillsammans med sin make Karl, Borgunda Mejeri vidare med säker hand. Edla var en stark och beundransvärd kvinna – och historierna om Edlas drivkraft och affärssinne är många.

Mejeriverksamheten utvecklades undan för undan, mjölken hämtades från bönderna med häst och vagn, och osten (Västgötaost) ystades i koppargryta. Den enormt engagerade sonen Folke hjälpte till att sköta grisarna och sålde ost, smör och Edlas ostkaka på marknaderna i bland annat Tidaholm och Falköping.

I slutet av 1920-talet gick flyttlasset för Edla och hela familjen till Karleby och mejeriet där. Det blev det första mötet med Falbygden! Då hade Folke hunnit bli tolv år gammal. Även denna generation ostföretagare växte upp med osthantverket ständigt närvarande och lille Folke kom snart att spela en avgörande roll i företagets framtid.

Sparsamma och bistra tider rådde, men det lilla mejeriet i Karleby växte ständigt under mejerskan Edlas stadiga hand. Hon tillverkade och sålde Hushållsost och Folke var en stor del av affärerna. Han köpte och sålde ägg från gård till marknad, fraktade smör, ost och ostkaka i resväskor och i trälådor – envis och uppfinningsrik! När familjen till slut köpte den första bilen blev allt lite lättare och leveranserna smidigare.

Åren gick och 1937 kunde Folke och familjen äntligen öppna den första ostbutiken och ostlagret på Köttorget i Falköping, men när andra världskriget bröt ut behövde man dock tänka om. Ransoneringen gjorde att osttillverkningen fick pausas och Folke började istället, efter att ha fått den goda (!) idén av sin mamma, koka både mesost och messmör. Målinriktat begav han sig till Ryda mejeri i Vara för att lära sig hantverket och drog sedan igång med produktionen. Natt och dag gick grytorna ordagrant varma och det visade sig inte bara vara en överlevnadsstrategi som räddade verksamheten, utan en riktig lyckoträff. Messmöret belönades nämligen med en fin utmär-kelse på Ostmässan i Skara 1943!

Falbygdens ostar representerade på marknaden i Jönköping. Bakom vågen syns Folke Andersson och till höger om honom Sig-Britt Lindstrand.

Falbygdens Ost, den första butiken öppnades på Köttorget i Falköping 1937.

Falbygdens Osteria, ostfamiljen på 1930-talet. Edla och Karl Andersson med familj, sent 1930-tal. Övre raden från vänster: Ebba, Jean, Karl, Folke. Nedre raden Eja, Edla, Inga-Lisa och May.

Fredagen den 13:e – tur eller öde?

Ransoneringen lättade till slut, verksamheten återgick till det normala och ostförsäljningen på torgen kunde fortsätta – och så även etableringen av nya ostbutiker. Den 13 februari 1953 öppnade ännu en butik, på Trädgårdsgatan i Jönköping. Detta blev den andra butiken av många. En intressant detalj är att i stort sett alla ostbutikerna öppnades just fredagen den 13:e – och det blev även det datum då Folke en fredag många år senare, gick bort.

Folke stod för ständiga idéer, tokigheter och innovation. Ett av dessa påhitt blev till en milstolpe i Osterians historia, då dottern Margaretas studier till sjuksköterska inspirerade till injiceringen av whisky i cheddarost och 1962 gjorde Folke till ostpionjär av rang! Numera injiceras kontinuerligt bland annat portvin, päroncognac och brännvin vid förädling av ost och metoden har även blivit till en upplevelse för besökarna som får prova att injicera sin egen ost i butiken.

Vid 1960-talets mitt hade företaget växt till 24 butiker och 200 anställda. Hela 14 butiker fanns i Göteborg men Falbygdens Ost öppnade även i Lerum, Örebro, Huskvarna, Vänersborg, Södertälje och Stockholm.

1968 förändrades förutsättningarna drastiskt för Falbygdens Ost. Skaraborgs Läns Mejeriförening köpte, utan närmare förvarning, mejerierna i Jäla, Sätuna och Korsgården i Broddetorp vilket fick även Folke att tacka ja till en försäljning. Detta var en förutsättning för att säkra mjölkleveranser och kunna fortsätta driva och utveckla företaget framåt.

Mer smak i fokus

Utvecklingen fortsatte, minst sagt. Folkes idé om att lyfta ut en riktigt fin prästost och göra den till en märkesost blev som vi alla känner till, verklighet. Osten lagrades i olika temperaturer för att påverka smakutvecklingen på bästa sätt. Högre temperaturer än normalt, som hela 12–20 grader, gav en kraftfullare och fylligare smakprofil. Lagrade ostar såsom 1878, Västgöta Starkost, Birger Jarl och Svarta Malin tog tidigt form och har med åren fått sällskap av en lång rad andra smakrika favoriter. Smak har blivit Osterians signum och idag vallfärdar besökarna till ostparadiset på grund av mer smak… och mer ost.

Folke, uppbackad av hustrun Birgit, satt kvar som VD fram till pensionen då dottern Margaretas man, Henry Bengtsson tog över rollen 1982.

Falbygdens Ost har genom åren genomgått flera olika ägarskiften men har ständigt drivits som ett familjeföretag med stor kärlek till och stolthet över traditionen och historian.

Osterian – Ett paradis föds

Idén till namnet Osterian kom ursprungligen från ett av Folkes besök i Italien, där han såg ordet på ett litet världshus. Det passade perfekt! Funderingar kring hur man säger ”Osteria” leder till en del spännande diskussioner men det kan uttalas både med långt e som i kafeteria och med långt i som i klipperia.

Folkes dotter Margareta växte även upp i ostfamiljen och med tiden tog hon och hennes man Henry över verksamheten på Göteborgsvägen. Med Henry och Margareta vid rodret kom turismen och besöksnäringen in i bilden. I takt med att antalet ostbutiker minskade runt om i landet, växte istället Osterian i Falköping till att bli en än större och mer uppskattad turistanläggning där man inte bara köpte ost – utan kunde få en långt större smakupplevelse och ostkunskap på köpet! Nu började bussresorna strömma in och man kunde läsa om det lilla ostparadiset i Falköping i både turisttidningar och i veckotidningar, vägskyltarna pekade mot Falköping och Osterians förflyttning från butik till besöksmål var ett faktum.

10/10 kl. 10.00

Förutom 1878 finns en annan kalenderhändelse som förtjänar en alldeles egen plats i osthistorien. 10/10 kl. 10.00. 1990 var året dörrarna öppnades till den allra första julmarknaden på Falbygdens Osteria. Henry och Margareta och den dåvarande turistchefen hade, efter att ha rest runt i Europa och besökt olika julmarknader fått inspiration till en lokal julmarknad. Julen var sedan länge älskad högtid – och det kanske inte är en tillfällighet att det första mejeriet hette Tomtebo! Med julmarknaden på Osterian blev julen från och med det året något extra – ändra från det magiska datumet den 10/10 och fram till julafton. Den snarkande tomten (!) har funnits med på julmarknaden i alla år och fortsätter tryggt slumra inne i butiken till sorlet från glada jul- och ostälskare.

Prisad passion

Det som började med Johan Augusts nyfunna ostintresse 1878 blev till ett familjeföretag i fem generationer. Från ett litet mejeri i Borgunda till ett smakcentrum i Falköping. Med ost som passion, familj som kärna och mersmak som löfte.

En av alla de ostar som uppmärksammats lite extra är Enebärsosten som tillverkades på Axvalls mejeri. Den ledde till att familjen Bengtsson en januaridag 1994 fick ta emot Gastronomiska Akademins diplom för nyskapande av svenskt ostsortiment, under en ceremoni i Stockholm. Gastronomiska Akademien är en grundades 1958 av tonsättaren Sten Broman, författaren Fritiof Nilsson Piraten och hovtraktören Tore Wretman. Ledamötena väljs på livstid, utmärkelserna delas ut årligen och syftet är värna om och främja utvecklingen av gastronomi och gastronomisk kultur i Sverige. Det var en stor dag och osthantverket fick sin välförtjänta plats i rampljuset!

Från då till nu

Familjen Bengtsson (Henry, Margareta och sönerna Robert och Thomas) drev vidare sitt ostparadis med smak, upplevelse och glädje som ledord. Glädje som inte bara återspeglas i leende besökare utan även i medarbetarna. Den välkomnande, stolta och familjära andan som än idag sitter i väggarna, har genomsyrat alla led – från Johan Augusts och Johannas lilla gårdsmejeri till anläggningen på Göteborgsvägen.

Idag drivs Falbygdens Osteria i Falköping av femte generationens ostföretagare, Robert Bengtsson. Varumärket Falbygdens® som du hittar i ostdiskar runt om i Sverige, ägs och drivs idag av Arla.

I Osterians marknadsföring ser du ibland ”värt en omväg” och en besökare skrev nyligen en recension som bekräftar detta. ”Har ni vägarna förbi, åk dit. Om inte, åk dit ändå.”